Att nå hela vägen in i kaklet

Uttrycket att ”nå ända in i kaklet” fick en renässans under de olika politiska turerna i höstas. Med uttrycket menas att göra sitt yttersta för att nå det mål som har satts upp. Det är enkelt att framför sig se hur simmarna i OS-bassängen sträcker ut sin arm mot kaklet i bassänkanten för att vinna både tusendelar och berömmelse. 

De flesta har nog svårt att identifiera sig med de topptränade och högpresterande elitsimmarna. Men faktum är att alla vi människor är i en ständig tävling: Kampen om andras uppmärksamhet när vi vill kommunicera något. 

Enligt gammal kommunikationsteori finns det en sändare och en mottagare då ett budskap överförs. Nu vet vi att det inte riktigt är så enkelt. Men med de kunskaper som vi i senare år fått från neurovetenskapen om hur hjärnan fungerar kan vi vara framgångsrika på riktigt när vi vill kommunicera med andra. Den kunskapen hjälper oss att nå igenom informationsbrus och andra blockeringar som finns på vägen. Och vi behöver inte vara hjärnforskare för att tillgodogöra oss dessa kunskaper. Mycket finns populariserat och paketerat på sätt som är användbart i vardags- och arbetsliv.

Australiensaren David Rock har t ex gett oss SCARF-modellen som visar att människans hjärna reagerar likadant på sociala hot som på fysiska hot - och då triggar ett antal primitiva överlevnadsmekanismer. Det är bra för att rädda oss ur en omedelbar fara, men förödande för samverkan mellan människor i en organisation. Med SCARF-modellen får vi hjälp att förstå och hantera detta. Ett annat exempel är SEEDS-modellen som motverkar att vi människor tar beslut utifrån våra förutfattade meningar. SEEDS hjälper oss att uppmärksamma när fördomar gör att vi inte kan se objektivt på en situation. Att ta beslut utifrån ”gamla sanningar” är en del av den överlevnadsstrategi som hjärnan opererar efter för att kunna ta snabba beslut – men förödande i de lägen då vi måste kunna ta in ny information och se saker ur ett nytt perspektiv. 

Ytterligare ett verktyg som utgår från neuro-perspektivet är AIM-modellen som hjälper oss att utifrån uppsatta mål identifiera - och skapa - vanor som tar oss dit. I modellens första steg handlar det om förberedelser med fokus på vad, vart och vem. I det andra steget ligger fokus på varför och hur. Frågan "varför?" kopplar mot värderingar och mening med det vi gör och triggar hjärnans belöningscentrum. Frågan "hur?" stimulerar kreativitet och problemlösning vilket hjälper oss att bli konkreta. AIM-modellens tredje, och sista steg handlar om uppföljning och att automatisera nya vanor. Forskningen visar att det gör vi bäst genom att fokusera på en sak i taget, repetera och belöna nya beteenden.                      

För politiker och idrottsmän gäller att nå hela vägen in i kaklet för att få ära och berömmelse. Det är svårt - och alla lyckas inte med den saken. Alla vi som vill kommunicera framgångsrikt med andra människor står också inför stora utmaningar. För oss gäller att nå hela vägen in i barken. Hjärnbarken. Det är en utmaning, men neurovetenskapen har gett oss nya och effektiva vägar för att hitta in där. Kanske dags att pröva någon av modellerna jag berättat om?      

Per Zetterquist

P.S. Hör gärna av dig om du vill veta mer om hur SCARF, SEEDS och AIM kan göra dig mer framgångsrik i ditt ledarskap och förändringsarbete! D.S.                                                                                                                                       

Etiketter: scarf aim seeds

Kommentera gärna: