Det är kommunicerat då det är kvitterat

En gammal sanning för kommunikatörer är att all framgångsrik kommunikation sker på mottagarens villkor. Det är så sant. Men kanske är det dags att strama upp det ytterligare något och konstatera att all framgångsrik kommunikation sker på hjärnans villkor? Mycket talar för det särskilt som hjärnforskningen hela tiden fyller på med ny kunskap hur våra hjärnor fungerar.

Om vi för 30-40 år sedan jobbade utifrån fyrkantiga kommunikationsmodeller med sändare och mottagare så står vi idag med mycket mer kunskap och därmed mycket bättre förutsättningar att lyckas i vår kommunikation. Slutsatsen av detta är att vi borde fundera mycket mindre på vilka kanaler vi använder och i stället fokusera på om vi alls når fram och vad som i så fall händer i huvudet hos den vi vill förmedla något till.  

I BrainPartner brukar vi tala om SCARF-modellen som får en allt bredare utbredning. Modellen är ett fantastiskt verktyg för de ledare som vill förstå hur människor typiskt reagerar inför förändringar. Trots att vi lever i en högteknologisk tid så är det fortfarande samma primitiva reaktionsmönster som vi hade på savannen för 40 000 år sedan som än idag avgör hur vi reagerar på ett besked om förändring. Det triggar ett helt varningssystem som går igång med syftet att rädda oss från faran vi upplever när vår status hotas, framtiden är oviss, självständigheten i arbetet hotas, gamla arbetskamrater ersätts med nya och syftet känns oklart. Vet vi om dessa saker kan vi mäta och förutse reaktionerna. Och som ledare och kommunikatörer planera för att motverka de negativa effekterna av att människor prestationsförmåga mer eller mindre paralyseras under omställningsprocessen.

Att ge människor ett sammanhang ger den trygghet och energi som följer av att veta verksamhetens inriktning och prioriteringar. Det är därför storytelling har blivit ett så viktigt och uppskattat instrument. Och berättelserna föder inte bara en allmän ”feelfood-känsla”. Idag kan forskarna se en direkt neurologisk koppling. Genom scanning av hjärnan ser de hur den kemiska substansen oxytomin bildas då vi hör berättelser om andra människor. När oxytominet får flöda känner vi empati och tillit till andra och får en ökad lust att samarbeta för att nå verksamhetens mål.

Och när vi pratar och skriver kan vi komma väldigt mycket längre om vi känner till hemligheterna bakom det som kallas språkmönster. I korthet handlar det om att använda ord som gör att vi verkligen når fram genom bruset och människors sorteringsfilter. En del människor föredrar att fokusera på detaljerna och andra vill ha mer helhetsgrepp. En del vill ha ständiga förändringar, andra vill att saker sker stegvis.

Lär vi hur andra tänker och kan använda ett anpassat språk har vi fått värdefulla nycklar som kan öppna upp dörrar till både förståelse och aktivitet hos mottagarna.
Det finns alltså all anledning för ledare och kommunikationsansvariga att inte bara tänka på hur budskap ska förmedlas. Kanaler är trots allt bara bärare av det vi ska förmedla. Den avgörande skillnaden för om vi framgångsrika i vår kommunikation är vad som händer i hjärnan hos mottagaren. På vägen dit är det väldigt lätt att lägga allt fokus på att utveckla eller finputsa kanalerna. Kanske t o m investera i ny, dyr teknik när det i själva verket är bättre insikter om hur hjärnan fungerar som skulle göra skillnad.   

Frågan är därför om nästa rekrytering till kommunikationsavdelningen är en hjärnforskare? Eller kan ni skaffa specialistkompetens om kommunikation på hjärnans villkor med hjälp av kunniga konsulter? Fundera på det innan ni investerar i en ny teknikplattform för intranätet eller anställer  en ny skribent. Detta eftersom framgångsrik kommunikation äger rum i huvudet på oss.        

Kommentera gärna: