En gammal sanning för kommunikatörer är att all framgångsrik kommunikation sker på mottagarens villkor. Det är så sant. Men kanske är det dags att strama upp det ytterligare något och konstatera att all framgångsrik kommunikation sker på hjärnans villkor? Mycket talar för det särskilt som hjärnforskningen hela tiden fyller på med ny kunskap hur våra hjärnor fungerar.

Om vi för 30-40 år sedan jobbade utifrån fyrkantiga kommunikationsmodeller med sändare och mottagare så står vi idag med mycket mer kunskap och därmed mycket bättre förutsättningar att lyckas i vår kommunikation. Slutsatsen av detta är att vi borde fundera mycket mindre på vilka kanaler vi använder och i stället fokusera på om vi alls når fram och vad som i så fall händer i huvudet hos den vi vill förmedla något till.  

I BrainPartner brukar vi tala om SCARF-modellen som får en allt bredare utbredning. Modellen är ett fantastiskt verktyg för de ledare som vill förstå hur människor typiskt reagerar inför förändringar. Trots att vi lever i en högteknologisk tid så är det fortfarande samma primitiva reaktionsmönster som vi hade på savannen för 40 000 år sedan som än idag avgör hur vi reagerar på ett besked om förändring. Det triggar ett helt varningssystem som går igång med syftet att rädda oss från faran vi upplever när vår status hotas, framtiden är oviss, självständigheten i arbetet hotas, gamla arbetskamrater ersätts med nya och syftet känns oklart. Vet vi om dessa saker kan vi mäta och förutse reaktionerna. Och som ledare och kommunikatörer planera för att motverka de negativa effekterna av att människor prestationsförmåga mer eller mindre paralyseras under omställningsprocessen.

Att ge människor ett sammanhang ger den trygghet och energi som följer av att veta verksamhetens inriktning och prioriteringar. Det är därför storytelling har blivit ett så viktigt och uppskattat instrument. Och berättelserna föder inte bara en allmän ”feelfood-känsla”. Idag kan forskarna se en direkt neurologisk koppling. Genom scanning av hjärnan ser de hur den kemiska substansen oxytomin bildas då vi hör berättelser om andra människor. När oxytominet får flöda känner vi empati och tillit till andra och får en ökad lust att samarbeta för att nå verksamhetens mål.

Och när vi pratar och skriver kan vi komma väldigt mycket längre om vi känner till hemligheterna bakom det som kallas språkmönster. I korthet handlar det om att använda ord som gör att vi verkligen når fram genom bruset och människors sorteringsfilter. En del människor föredrar att fokusera på detaljerna och andra vill ha mer helhetsgrepp. En del vill ha ständiga förändringar, andra vill att saker sker stegvis.

Lär vi hur andra tänker och kan använda ett anpassat språk har vi fått värdefulla nycklar som kan öppna upp dörrar till både förståelse och aktivitet hos mottagarna.
Det finns alltså all anledning för ledare och kommunikationsansvariga att inte bara tänka på hur budskap ska förmedlas. Kanaler är trots allt bara bärare av det vi ska förmedla. Den avgörande skillnaden för om vi framgångsrika i vår kommunikation är vad som händer i hjärnan hos mottagaren. På vägen dit är det väldigt lätt att lägga allt fokus på att utveckla eller finputsa kanalerna. Kanske t o m investera i ny, dyr teknik när det i själva verket är bättre insikter om hur hjärnan fungerar som skulle göra skillnad.   

Frågan är därför om nästa rekrytering till kommunikationsavdelningen är en hjärnforskare? Eller kan ni skaffa specialistkompetens om kommunikation på hjärnans villkor med hjälp av kunniga konsulter? Fundera på det innan ni investerar i en ny teknikplattform för intranätet eller anställer  en ny skribent. Detta eftersom framgångsrik kommunikation äger rum i huvudet på oss.        

Kan det vara så att du skulle hinna mer, om du ibland stannade upp och lyssnade på dig själv och andra? Reflekterade över vad som är riktigt viktigt. Eller bara tog några djupa andetag, och kände efter?
 
Google vill fortsätta att vara ett innovativt företag, med medarbetare som inte bara rusar fram, utan stannar upp och tänker. Search Inside Yourself (SIY), det uppskattade programmet för ledar- och medarbetarutveckling, som föddes och utvecklades på Googles har sålts till många stora världsföretag, bl a SAP, LinkedIn och Salesforce. Nu finns det också i form av öppna kurser i Sverige.
 
Search Inside Yourself bygger ihop Emotionell intelligens, Neurovetenskap och närvaroträning (mindfulness), så vi på BrainPartner känner oss hemma där. Hjärnan är i centrum.
 
SIY refererar till forskning om att våra tankar i genomsnitt 47 % av tiden vandrar planlöst omkring, att vi går på autopilot och gör som vi alltid gjort – omedvetet. Dessutom har
70 % av våra ledare regelbundet svårt att hålla koncentrationen uppe på möten, och bara 2 % av oss frigör regelbundet tid för att öka vår personliga produktivitet.
 
När IDG gör prognosen att mängden information i världen de närmaste två åren kommer att fördubblas, är det inte konstigt att många av oss känner oss stressade, att vi upplever att allt går litet för fort nu. På något vis hänger den här forskningen och prognosen ihop, eller hur?
 
På BrainPartner vill vi visa vägen till modeller och arbetssätt som hjälper dig att fungera som ledare och medarbetare i detta snabbt föränderliga landskap. Såsom SCARF-modellen från modern hjärnforskning, som minskar oro-tiden och skapar tryggare och därmed förändringsbenägna organisationer, Lägereldsfaktorn om hur vi i olika kommunikation kan tillämpa det som gör samtalet kring en lägereld så bra och NÖHRA, planeringsmodellen som ökar känslan för det önskade läget och därmed ger bättre odds för att du ska lyckas hela vägen.
 
Själv kan du precis nu ta ett första steg till en bättre balans mellan den hastighet och den återhämtning som din hjärna behöver:

Känn att du är här och nu genom att ta ett djupt andetag. Känn hur luften dras in genom näsan, stanna till, blås sedan ut.
Ta nu ett nytt djupt andetag, och känn efter hur det känns i din kropp. Gör en lång utandning.
När du drar ett tredje djupt andetag, låter du din tanke stanna i vad som är riktigt viktigt just nu. Andas ut och ta ett steg i den riktningen!  
 
Andris Zvejnieks

Uttrycket att ”nå ända in i kaklet” fick en renässans under de olika politiska turerna i höstas. Med uttrycket menas att göra sitt yttersta för att nå det mål som har satts upp. Det är enkelt att framför sig se hur simmarna i OS-bassängen sträcker ut sin arm mot kaklet i bassänkanten för att vinna både tusendelar och berömmelse. 

De flesta har nog svårt att identifiera sig med de topptränade och högpresterande elitsimmarna. Men faktum är att alla vi människor är i en ständig tävling: Kampen om andras uppmärksamhet när vi vill kommunicera något. 

Enligt gammal kommunikationsteori finns det en sändare och en mottagare då ett budskap överförs. Nu vet vi att det inte riktigt är så enkelt. Men med de kunskaper som vi i senare år fått från neurovetenskapen om hur hjärnan fungerar kan vi vara framgångsrika på riktigt när vi vill kommunicera med andra. Den kunskapen hjälper oss att nå igenom informationsbrus och andra blockeringar som finns på vägen. Och vi behöver inte vara hjärnforskare för att tillgodogöra oss dessa kunskaper. Mycket finns populariserat och paketerat på sätt som är användbart i vardags- och arbetsliv.

Australiensaren David Rock har t ex gett oss SCARF-modellen som visar att människans hjärna reagerar likadant på sociala hot som på fysiska hot - och då triggar ett antal primitiva överlevnadsmekanismer. Det är bra för att rädda oss ur en omedelbar fara, men förödande för samverkan mellan människor i en organisation. Med SCARF-modellen får vi hjälp att förstå och hantera detta. Ett annat exempel är SEEDS-modellen som motverkar att vi människor tar beslut utifrån våra förutfattade meningar. SEEDS hjälper oss att uppmärksamma när fördomar gör att vi inte kan se objektivt på en situation. Att ta beslut utifrån ”gamla sanningar” är en del av den överlevnadsstrategi som hjärnan opererar efter för att kunna ta snabba beslut – men förödande i de lägen då vi måste kunna ta in ny information och se saker ur ett nytt perspektiv. 

Ytterligare ett verktyg som utgår från neuro-perspektivet är AIM-modellen som hjälper oss att utifrån uppsatta mål identifiera - och skapa - vanor som tar oss dit. I modellens första steg handlar det om förberedelser med fokus på vad, vart och vem. I det andra steget ligger fokus på varför och hur. Frågan "varför?" kopplar mot värderingar och mening med det vi gör och triggar hjärnans belöningscentrum. Frågan "hur?" stimulerar kreativitet och problemlösning vilket hjälper oss att bli konkreta. AIM-modellens tredje, och sista steg handlar om uppföljning och att automatisera nya vanor. Forskningen visar att det gör vi bäst genom att fokusera på en sak i taget, repetera och belöna nya beteenden.                      

För politiker och idrottsmän gäller att nå hela vägen in i kaklet för att få ära och berömmelse. Det är svårt - och alla lyckas inte med den saken. Alla vi som vill kommunicera framgångsrikt med andra människor står också inför stora utmaningar. För oss gäller att nå hela vägen in i barken. Hjärnbarken. Det är en utmaning, men neurovetenskapen har gett oss nya och effektiva vägar för att hitta in där. Kanske dags att pröva någon av modellerna jag berättat om?      

Per Zetterquist

P.S. Hör gärna av dig om du vill veta mer om hur SCARF, SEEDS och AIM kan göra dig mer framgångsrik i ditt ledarskap och förändringsarbete! D.S.                                                                                                                                       

En gammal sanning för kommunikatörer är att all framgångsrik kommunikation sker på mottagarens villkor. Det är så sant. Men kanske är det dags att strama upp det ytterligare något och konstatera att all framgångsrik kommunikation sker på hjärnans villkor? Mycket talar för det särskilt som hjärnforskningen hela tiden fyller på med ny kunskap hur våra hjärnor fungerar.

Om vi för 30-40 år sedan jobbade utifrån fyrkantiga kommunikationsmodeller med sändare och mottagare så står vi idag med mycket mer kunskap och därmed mycket bättre förutsättningar att lyckas i vår kommunikation. Slutsatsen av detta är att vi borde fundera mycket mindre på vilka kanaler vi använder och i stället fokusera på om vi alls når fram och vad som i så fall händer i huvudet hos den vi vill förmedla något till.  

I BrainPartner brukar vi tala om SCARF-modellen som får en allt bredare utbredning. Modellen är ett fantastiskt verktyg för de ledare som vill förstå hur människor typiskt reagerar inför förändringar. Trots att vi lever i en högteknologisk tid så är det fortfarande samma primitiva reaktionsmönster som vi hade på savannen för 40 000 år sedan som än idag avgör hur vi reagerar på ett besked om förändring. Det triggar ett helt varningssystem som går igång med syftet att rädda oss från faran vi upplever när vår status hotas, framtiden är oviss, självständigheten i arbetet hotas, gamla arbetskamrater ersätts med nya och syftet känns oklart. Vet vi om dessa saker kan vi mäta och förutse reaktionerna. Och som ledare och kommunikatörer planera för att motverka de negativa effekterna av att människor prestationsförmåga mer eller mindre paralyseras under omställningsprocessen.

Att ge människor ett sammanhang ger den trygghet och energi som följer av att veta verksamhetens inriktning och prioriteringar. Det är därför storytelling har blivit ett så viktigt och uppskattat instrument. Och berättelserna föder inte bara en allmän ”feelfood-känsla”. Idag kan forskarna se en direkt neurologisk koppling. Genom scanning av hjärnan ser de hur den kemiska substansen oxytomin bildas då vi hör berättelser om andra människor. När oxytominet får flöda känner vi empati och tillit till andra och får en ökad lust att samarbeta för att nå verksamhetens mål.

Och när vi pratar och skriver kan vi komma väldigt mycket längre om vi känner till hemligheterna bakom det som kallas språkmönster. I korthet handlar det om att använda ord som gör att vi verkligen når fram genom bruset och människors sorteringsfilter. En del människor föredrar att fokusera på detaljerna och andra vill ha mer helhetsgrepp. En del vill ha ständiga förändringar, andra vill att saker sker stegvis.

Lär vi hur andra tänker och kan använda ett anpassat språk har vi fått värdefulla nycklar som kan öppna upp dörrar till både förståelse och aktivitet hos mottagarna.
Det finns alltså all anledning för ledare och kommunikationsansvariga att inte bara tänka på hur budskap ska förmedlas. Kanaler är trots allt bara bärare av det vi ska förmedla. Den avgörande skillnaden för om vi framgångsrika i vår kommunikation är vad som händer i hjärnan hos mottagaren. På vägen dit är det väldigt lätt att lägga allt fokus på att utveckla eller finputsa kanalerna. Kanske t o m investera i ny, dyr teknik när det i själva verket är bättre insikter om hur hjärnan fungerar som skulle göra skillnad.   

Frågan är därför om nästa rekrytering till kommunikationsavdelningen är en hjärnforskare? Eller kan ni skaffa specialistkompetens om kommunikation på hjärnans villkor med hjälp av kunniga konsulter? Fundera på det innan ni investerar i en ny teknikplattform för intranätet eller anställer  en ny skribent. Detta eftersom framgångsrik kommunikation äger rum i huvudet på oss.        

Kan det vara så att du skulle hinna mer, om du ibland stannade upp och lyssnade på dig själv och andra? Reflekterade över vad som är riktigt viktigt. Eller bara tog några djupa andetag, och kände efter?
 
Google vill fortsätta att vara ett innovativt företag, med medarbetare som inte bara rusar fram, utan stannar upp och tänker. Search Inside Yourself (SIY), det uppskattade programmet för ledar- och medarbetarutveckling, som föddes och utvecklades på Googles har sålts till många stora världsföretag, bl a SAP, LinkedIn och Salesforce. Nu finns det också i form av öppna kurser i Sverige.
 
Search Inside Yourself bygger ihop Emotionell intelligens, Neurovetenskap och närvaroträning (mindfulness), så vi på BrainPartner känner oss hemma där. Hjärnan är i centrum.
 
SIY refererar till forskning om att våra tankar i genomsnitt 47 % av tiden vandrar planlöst omkring, att vi går på autopilot och gör som vi alltid gjort – omedvetet. Dessutom har
70 % av våra ledare regelbundet svårt att hålla koncentrationen uppe på möten, och bara 2 % av oss frigör regelbundet tid för att öka vår personliga produktivitet.
 
När IDG gör prognosen att mängden information i världen de närmaste två åren kommer att fördubblas, är det inte konstigt att många av oss känner oss stressade, att vi upplever att allt går litet för fort nu. På något vis hänger den här forskningen och prognosen ihop, eller hur?
 
På BrainPartner vill vi visa vägen till modeller och arbetssätt som hjälper dig att fungera som ledare och medarbetare i detta snabbt föränderliga landskap. Såsom SCARF-modellen från modern hjärnforskning, som minskar oro-tiden och skapar tryggare och därmed förändringsbenägna organisationer, Lägereldsfaktorn om hur vi i olika kommunikation kan tillämpa det som gör samtalet kring en lägereld så bra och NÖHRA, planeringsmodellen som ökar känslan för det önskade läget och därmed ger bättre odds för att du ska lyckas hela vägen.
 
Själv kan du precis nu ta ett första steg till en bättre balans mellan den hastighet och den återhämtning som din hjärna behöver:

Känn att du är här och nu genom att ta ett djupt andetag. Känn hur luften dras in genom näsan, stanna till, blås sedan ut.
Ta nu ett nytt djupt andetag, och känn efter hur det känns i din kropp. Gör en lång utandning.
När du drar ett tredje djupt andetag, låter du din tanke stanna i vad som är riktigt viktigt just nu. Andas ut och ta ett steg i den riktningen!  
 
Andris Zvejnieks

Uttrycket att ”nå ända in i kaklet” fick en renässans under de olika politiska turerna i höstas. Med uttrycket menas att göra sitt yttersta för att nå det mål som har satts upp. Det är enkelt att framför sig se hur simmarna i OS-bassängen sträcker ut sin arm mot kaklet i bassänkanten för att vinna både tusendelar och berömmelse. 

De flesta har nog svårt att identifiera sig med de topptränade och högpresterande elitsimmarna. Men faktum är att alla vi människor är i en ständig tävling: Kampen om andras uppmärksamhet när vi vill kommunicera något. 

Enligt gammal kommunikationsteori finns det en sändare och en mottagare då ett budskap överförs. Nu vet vi att det inte riktigt är så enkelt. Men med de kunskaper som vi i senare år fått från neurovetenskapen om hur hjärnan fungerar kan vi vara framgångsrika på riktigt när vi vill kommunicera med andra. Den kunskapen hjälper oss att nå igenom informationsbrus och andra blockeringar som finns på vägen. Och vi behöver inte vara hjärnforskare för att tillgodogöra oss dessa kunskaper. Mycket finns populariserat och paketerat på sätt som är användbart i vardags- och arbetsliv.

Australiensaren David Rock har t ex gett oss SCARF-modellen som visar att människans hjärna reagerar likadant på sociala hot som på fysiska hot - och då triggar ett antal primitiva överlevnadsmekanismer. Det är bra för att rädda oss ur en omedelbar fara, men förödande för samverkan mellan människor i en organisation. Med SCARF-modellen får vi hjälp att förstå och hantera detta. Ett annat exempel är SEEDS-modellen som motverkar att vi människor tar beslut utifrån våra förutfattade meningar. SEEDS hjälper oss att uppmärksamma när fördomar gör att vi inte kan se objektivt på en situation. Att ta beslut utifrån ”gamla sanningar” är en del av den överlevnadsstrategi som hjärnan opererar efter för att kunna ta snabba beslut – men förödande i de lägen då vi måste kunna ta in ny information och se saker ur ett nytt perspektiv. 

Ytterligare ett verktyg som utgår från neuro-perspektivet är AIM-modellen som hjälper oss att utifrån uppsatta mål identifiera - och skapa - vanor som tar oss dit. I modellens första steg handlar det om förberedelser med fokus på vad, vart och vem. I det andra steget ligger fokus på varför och hur. Frågan "varför?" kopplar mot värderingar och mening med det vi gör och triggar hjärnans belöningscentrum. Frågan "hur?" stimulerar kreativitet och problemlösning vilket hjälper oss att bli konkreta. AIM-modellens tredje, och sista steg handlar om uppföljning och att automatisera nya vanor. Forskningen visar att det gör vi bäst genom att fokusera på en sak i taget, repetera och belöna nya beteenden.                      

För politiker och idrottsmän gäller att nå hela vägen in i kaklet för att få ära och berömmelse. Det är svårt - och alla lyckas inte med den saken. Alla vi som vill kommunicera framgångsrikt med andra människor står också inför stora utmaningar. För oss gäller att nå hela vägen in i barken. Hjärnbarken. Det är en utmaning, men neurovetenskapen har gett oss nya och effektiva vägar för att hitta in där. Kanske dags att pröva någon av modellerna jag berättat om?      

Per Zetterquist

P.S. Hör gärna av dig om du vill veta mer om hur SCARF, SEEDS och AIM kan göra dig mer framgångsrik i ditt ledarskap och förändringsarbete! D.S.